Han satt i fängelse. Bara för att han bodde i ett hus där en annan ville
bo.
Han hade just flyttat in i ett pittoreskt gammalt hus med både punsch-
veranda och tornrum och som låg intill foten av ett skogsbeklätt berg inte
långt från en sjö där ån som rann utanför köksfönstret mynnade ut. Och från
den snickarglada verandan såg han solen gå ned bortom stora vidder och
och körsbärsträden var många.
……Men så ville en annan ha huset. En som så gärna ville bo där att han
funderade både dag och natt över hur han skulle kunna komma över det,
till ett hyfsat pris.
En förmiddag när han gick längs ån, avundsjukt sneglande mot huset och
surade, kom han på en lysande idé. Genast sprang han hem. Hoppande av
glädje och trallande på en melodi som han just hittat på förberedde han
sig in i minsta detalj för hur han skulle verkställa sin plan.
Sent samma kväll smög han sig ut i mörkret och fram till huset. Han gick
in genom en bakdörr och upp för en smal spiraltrappa. Uppe på vinden där
spindelnäten var stora som lakan och där kistor låg dolda under lager av
damm, väntade han tålmodigt och med ett försmädligt leende på läpparna.
Han väntade på att hans självlysande klocka skulle bli tolv.
……Men snopen blev han och en rysning for upp utefter ryggraden då det
plötsligt i den stilla nattens tystnad hördes ett dån. Det var ett golvur
från seklets början som just slog tolv. Och när ekot av det tolfte slaget
fortfarande vibrerade tog han sats och gick med tunga steg över golvet.
Och innan han snabbt som en vind och tyst som en mus försvann bort
därifrån knackade han i väggen tre gånger.
……Han som bodde i huset blev så rädd att han egentligen borde ha gått på
dass, men vågade inte röra sig ur fläcken och än mindre tordes han gå upp
på vinden för att se efter om där fanns någon som stampade i golvet och
som knackade i väggen.
Efter sex nätters skräckfyllda våndor och svåra nervbesvär installerade han
en högtalare uppe på vinden, vilken han gömde bakom ett tungt sammets-
draperi, som under decenniers smuts och damm hade en vacker vinröd färg.
Han kopplade in högtalaren till en bandspelare som stod på sekretären i
sovrummet. Sedan for han iväg in till stan. Där han gick in i Bröderna
Broströms Radiohandel och köpte ett färdiginspelat band med sagor om
tomtar och troll.
……Innan han tagit av sig mössan och med ena pjäxan kvar på foten sprang
han in i sovrummet. Han satte bandet i bandspelaren och letade sig fram
till ett väldigt otäckt avsnitt. Och när han funnit en saga där en mullrande
mansröst, i ljudet av vinande vindar och knarrande dörrar, spöklikt uttalade
hemska hotelser stoppade han bandet på just det stället.
Den sjunde natten satt han bredvid sekretären och väntade spänt på att
klockan skulle slå tolv och att stegen i taket och knackningarna i väggen
skulle höras. Och när sista slaget dånat ut knackade det i väggen och steg
hördes i taket. Och när stegen stampade som värst satte han på bandspelaren
på högsta volym. Och uppifrån vinden hördes ett vrål så högt att till och
med stolen han satt på skakade. Och stegen sprang bort mot dörren och
nerför trappan och duns, duns, duns, duns, hördes det. Och sedan blev det
tyst.
……Han gick ut för att se efter om där fanns några spår efter någon som
sprungit nerför trappan. Och där alldeles innanför dörren låg en man på
golvet, livlös.
Läkarna sa att han brutit nacken.
Och efter att ha sprungit runt i stugorna och skrutit och skrävlat om sin
bravad blev han satt i fängelse. Dömd för vållande till annans död.
In i huset flyttade en familj som flyttade ut lika fort som de flyttat in.
……Och in flyttade ännu en familj som flyttade ut igen och så höll det
på ända tills den dag mannen blev utsläppt från fängelset och flyttade
tillbaka hem till sitt hus igen.
När han hade lagt sig i sängen på kvällen, dragit täcket upp till
öronen och just skulle till att somna och då klockan slagit tolv och
vinden ven och det var alldeles svart ute hördes tunga steg i taket
och knackningar i väggen.
Läkarna sa att han dött av hjärtslag.